Att jobba inom försvaret: Saker att tänka på

Det är lätt att bli uppslukad av idén om att bli en soldat som tjänar sitt land. Många tycker att det är coolt, att det ger pondus och att man är garanterad beröm. Men de som ger sig in i försvaret under dessa premisser är istället nästan garanterade att misslyckas. Det som egentligen ska övervägas, är om man är beredd att viga sitt liv åt försvaret, om man är redo att dö för sitt land och om man är redo att eventuellt försumma familj och vänner.

Den allmänna värnplikten

Idag har Sverige återinfört den obligatoriska värnplikten. Vad det innebär är att alla som är 18 år fyllda måste gå igenom en rekryteringsprocess som mäter följande:

  • Intelligens
  • Styrka
  • Kompatibilitet

De som anses vara friska, starka och bra nog får sedan göra sin värnplikt. Oavsett om de vill eller inte. Men det är däremot inte så svårt som man tror att slippa, då en simpel funktionsnedsättning som ADD eller en tidigare knäskada – kan ge dig frikort.

Den som väljer försvaret

Om man bortser från den allmänna värnplikten, så finns det personer som vill gå med i försvaret oavsett. Om du är äldre än 18 år, så är du välkommen att göra GMU, det vill säga grundläggande militär utbildning. Nu heter det dock bara militär grundutbildning (ingen förkortning). En positiv sak med den militära grundutbildningen, är att du inte behöver ta högskoleprovet, för att ingen högskoleutbildning krävs för att bli värvad.

Den som är intresserad av att bli värvad av försvaret, behöver tänka till ordentligt. Några frågor att besvara är dessa:

  • Inom vilken del av försvaret vill jag arbeta?
  • Vill jag att det här ska bli min karriär?
  • Vill jag/är jag redo att åka utomlands till krigsdrabbade länder?
  • Har jag förmågan att anpassa mig till auktoritära figurer?
  • Kan jag leva strikt?
  • Hur länge kan jag vara borta från familj och vänner?

Dessa frågor agerar som hjälpmedel. Sedan finns det också de frågor som agerar som tankeställare:

  • Står jag för det som krig medför sig?
  • Är jag modig nog?
  • Är jag beredd att döda någon?
  • Har jag glorifierat krig till följd av tv-spel, film och dylikt?

Många som kommer hem efter tjänstgöring i krigsdrabbade zoner, drabbas själva av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Det krig och död gör med en människa, är att normalisera våld och ett ständigt ”Fight or flight”-beteende. Det medför i sig oerhörda problem när (om) man kommer hem igen. Många lider av mardrömmar och svåra erfarenheter.

Idag är även krig till viss del glorifierat. Vi spelar krigsspel, ser krigsfilm och ger våra söner låtsasvapen. Hur mycket av din fascination är grundad i din uppväxt, och samhällets stigmatiserande av vapen och våld?

Add Comment